You are currently viewing MANEGARM – Black/Epic/Pagan/Viking Epos `Freyrs Blod´ im Lyricclip

MANEGARM – Black/Epic/Pagan/Viking Epos `Freyrs Blod´ im Lyricclip

  • Beitrags-Autor:
  • Beitrags-Kategorie:

Die schwedischen Viking/Black/Folk Metaller MANEGARM reichen zum packenden zehnminütigen kleinen Meisterwerk ´Freyrs Blod´ vom bereits veröffentlichten `Ynglingaättens Öde´ Album ein Lyricvideo nach.

Videostream:

https://youtu.be/tJdXHofEfXI

Lyrics:

Den förstfödde son av Yngvefreys ätt

Stupade handlöst i böljfritt kar

En miste ljus i dvärgkungars sal

Söner tog riket när fadern slets av glöd

 

En kung som släckte äringens törst

Då ådror tömts på blod

Barnen som gavs sotens död

Och reds av Lokes tös

 

Hästdisen Hel, älskade rikt

Hästdisen Hel, red kungens lik

 

Ett löfte om hämnd, för bevingade vän

 

Hör, hör deras öden

De från urgammal tid – då världen brann

De av gudarnes börd – med dödens fylgja

Med fördömelsens kall – blev söners fall

 

Broder mot bror, stål krossar släktskapets borg

Fälldes i strid och vars bror tyngde grenen med lik

Karg stod grav, när ulv och örn slet hans liv

 

Natten sväljer månen blek

I natten ett gille med skratt och lek

Rök följde objuden gäst

Och elden blev värd för fest

 

Sonen for över östens hav

Hård dans honom ester gav

Havet kväder djupt om hans död

Vid hjärtat av sjö

 

Horn töms för gudaätt

De som födda med skuld och ärvde förbannelsens lott

Tungt vilar ödet för hjälmbärarätt

Men hågkomsten ruvar på värv av son och drott

I kvädets sång…

English:

The firstborn son of Yngvefrey’s kin

Met his death in still mead

The next met his end in the dwarven kings hall

The sons of his son set their father ablaze

 

A king who fed the harvest and soil

When his veins were drained of blood

His children taken by disease and ridden by Loke’s maid

 

The horse disir Hel, held the king dear

The horse disir Hel, rode his corpse

 

An oath of revenge, for a feathered friend

 

Hear, hear the fate of the fallen

Those from a primordial time, when the world burned

The descendants of gods, haunted by death

An inherited curse, sealed their fate

 

Brother against brother, steel shatters the bonds of kinship

Struck down in battle, where the bodies of kin lay

Barren was the grave, when wolf and eagle

tore flesh from his corpse

 

The night swallows the pale moonlight

A feast in the night, with laughter and games

Smoke followed an unwanted guest

And the fire engulfed the gathering

 

The son crossed over the Eastern Sea

A dance of swords was what he received

The sea laments his death, from the heart of its depths

 

Horns raised to honor the memory of kings

Those who were born guilty and inherited a predestined fate

The fate rest upon helmet bearing kings

But the deeds of the kings are preserved in a poem of death

and in our songs…